Underbara Elisabeth var hos oss en vecka strax innan nyar. Hon skrev denna fina texten om var taxiresa till flygplatsen for att hamta upp mamma och pappa som en del i sin kurs i kreativt skrivande.
- Titta där Edgar, en grävskopa, säger pappa.
- Uoäääääääääääääh..
- Och titta här... en sopbil.
- Ser du, Ofelia... ett torn med boll på, säger mamma.
- Nej, Edgar, Ofelia har vattenflaskan nu.
- Uoääääääääääääääääääääähhhhhhhhhhhh... min...
- Kolla Edgar, risfält med vattenbufflar...
- Edgar, vart är vi på väg nu?
- Mojmoj och bästefaj...
- Ska vi hämta mormor och bästefar..
- Mmm
- Kommer de med båt?
- Nää
- Kommer de med lastbil?
- Nä
- Kommer de med brandbil?
- Nä
- Kommer de med grävskopa?
- Ja
- Vart är vi på väg nu då?
- Uoääääääääääääääähhäääähääää
- Ofelia, ska vi åka till hamnen och hämta mormor och bästefar?
- Ja...
- Men... vi är ju på väg till flygplatsen. Då åker vi tilll fel ställe?!
Taxins bromsar är utnötta. Den gör maxfart på 30 kilometer i timmen på en knagglig landsväg mot Noibai airport i Hanoi. När de till slut är framme börjar taxichauffören diskutera betalningen medan barnen drar i mammas och pappas armar och stretar som oxar. Äntligen kommer de in på de stora blanka ankomsthallen och ser direkt var Dörrarna är. Där är fullt med människor i alla åldrar med blomkvastar stora som Edgar. Alla väntar otåligt på att först få syn på sina efterlängtade släktingar genom glasrutan som skiljer dem mellan internationell mark och hemlandet, och sedan på att de äntligen ska komma ut. Kanske ha med sig spännande presenter från utlandet.
- Åh vilken tid det tar, säger någon.
Edgar tränger sig fram med mamma. Snälla vietnameser ser hur viktigt det här är i den vithårige lille pojkens liv och lämnar leende plats åt honom. Mamma ler och lyfter upp honom på axlarna. Då ser de mormors blå fleecejacka där bakom fönstret. Mormor väntar på sina väskor. Bästefar syns inte till. Och så vänder sig mormor om och Edgar får syn på mormor. Hela kroppen skakar. Benen kickar fram och tillbaka.
- Mojjjjjjjjjjjjjjjmoooooooooooooojjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj!
Den lilla kroppen hoppar på mammas axlar. Revbenen darrar och han bubblar högt av skratt. Han drar i mammas hår och klappar omedvetet på hennes ansikte. Vietnameserna pekar och skrattar med honom. Edgar tittar på sin lillasyster som sitter bredvid på pappas axlar. De drar upp axlarna och fnittrar tillsammans. Så tittar bästefar fram. Bästefar vinkar. Edgar galopperar på mammas axlar.
- Bästefaaaaajjjjjjjjjjjjjjj!
När mormor kommmer ut ur dörrarna är Edgar nere på golvet och springer bakom staketet. Upploppet känns som en mil som går i slowmotion tills han är framme i mormors famn.
fredag 26 februari 2010
motorcykel freaks
En bild utifrån vårt hus
Min motorcykel eller moped eller vad det nu är för något. Notera munskyddet som man måste ha på sig om inte lungorna ska bli svarta som sot!
Min motorcykel eller moped eller vad det nu är för något. Notera munskyddet som man måste ha på sig om inte lungorna ska bli svarta som sot!
stress in i det sista...
Igår kväll skickade jag in en ansökan om en tjänst som postdok till Vetenskapsrådet. Det var riktigt svettigt med massor som skulle skrivas och fläskas på om projektet, värdinstitutionen. Till ansökan skulle jag skriva en populärvetenskaplig beskrivning av projektet. Jag känner mig alltid osäker på att skriva texter som den här, det är så himla svårt att veta var man ska lägga krut och var man ska hålla igen på beskrivningarna. Som tur är finns Anna Bilèn, superproffsig stadsvetare/journalist/pr-konsult som snabbt som blixten läser och kommer med konstruktiva förslag… Tack! Här ska ni få se resultatet!
Sammanfattning
Tropisk skog täcker ungefär 15 procent av världens totala landyta och innehåller ungefär 25 procent av allt kol i den landbaserade biosfären. Då den tropiska skogen är utsatt för allvarlig avskogning bland annat på grund av en expansion av jordbruket, avverkning och etablering av bioenergi, riskerar en stor del av det kol som är bundet i träden och marken att frigöras och släppas ut i atmosfären. Det är en utveckling som, enligt forskare, skyndar på den globala uppvärmningen.
Varje år avskogas en yta lika stor som Nicaragua, ungefär 13 millioner hektar, och omvandlas till annan markanvändning. Detta förfarande resulterar i ungefär en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Ungefär 90 procent av de 1.2 miljarder människor som lever under extrem fattigdom är helt eller delvis beroende av skogen för sin överlevnad. Människorna som lever i direkt anslutning till skogen genererar miljömässiga tjänster till det resterande samhället, både globalt och lokalt, miljömässiga tjänster såsom renar vatten, stabiliserar det lokala klimatet och gynnar den biologiska mångfalden. Den kanske viktigaste miljömässiga tjänsten i klimatsammanhang är inbindning och lagring av koldioxid från atmosfären i växterna och marken.
Detta faktum har uppmärksammats i den internationella klimatpolitiken och delvis blivit inkluderat i besluten från FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december 2009. En ny global mekanism för minskad avskogning är under utveckling, och många utvecklingsländer utvecklar en strategi för en nationellt minskad avskogning.
I forskningsvärlden är skogens roll i det globala miljöpusslet ingen nyhet och det finns redan mycket forskning inom ämnet, både relaterat till den fysiska roll skogen spelar men även hur man kan komma till rätta med problemet med avskogning av tropisk skog. Förslag till föregående mening: Eftersom den politiska utvecklingen går väldigt snabbt inom klimatområdet är det viktigt att försäkra sig om att politiska beslut inte underminerar lokal och global fattigdomsbekämpning. Det kan man göra genom att dra lärdom från tidigare forskning.
Detta projekt fokuserar på vikten av att öka individers och gruppers medverkan i beslut som rör deras omedelbara omgivning, till exempel gällande avskogning. Vi ska börja med att granska erfarenheter från tidigare regionala initiativ för minskad avskogning i Vietnam och använder sen informationen för att generera en guide till ”bästa genomförande” när det gäller intressenters deltagande i beslutsfattande. Vi ska också granska befintliga metoder för beslutsfattande inom ”initiativ för minskad avskogning”, förfina dessa samt utvecklar nya metoder som ökar inflytandet av för lokala intressenter.
Baserat på ovanstående resultat analyserar vi intressenters alternativ i genomförande av projekt för minskad avskogning samt utvecklar en verktygslåda för design och utvärdering av regionala projekt för minskad avskogning.
Projektet är baserat på teorin att det är vitalt för nationella och internationella projekt att dra nytta av slutsatser och utvärderingar från tidigare småskaliga projekt. Vi ska använda oss av deltagande metoder, såsom intervjuer men vi ska också granska litteratur och databaser, göra fältstudier och modellering. Vi hoppas att projektet ska inspirera både internationella och nationella ledare till att skapa globala mekanismer för minskad avskogning och att dessa mekanismer beaktar både en minskning av växthusgasutsläpp och fattigdomsbekämpning. Vidare kommer projektet resultera i verktyg med syfte att användas till ”bästa genomförande” i framtida projekt, både baserat på tidigare erfarenheter och ny forskning, genererad från detta projekt.
Nå, vad tycker ni? Hänger ni med på vad jag tänker göra om vetenskapsrådet är generösa?
Sammanfattning
Tropisk skog täcker ungefär 15 procent av världens totala landyta och innehåller ungefär 25 procent av allt kol i den landbaserade biosfären. Då den tropiska skogen är utsatt för allvarlig avskogning bland annat på grund av en expansion av jordbruket, avverkning och etablering av bioenergi, riskerar en stor del av det kol som är bundet i träden och marken att frigöras och släppas ut i atmosfären. Det är en utveckling som, enligt forskare, skyndar på den globala uppvärmningen.
Varje år avskogas en yta lika stor som Nicaragua, ungefär 13 millioner hektar, och omvandlas till annan markanvändning. Detta förfarande resulterar i ungefär en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Ungefär 90 procent av de 1.2 miljarder människor som lever under extrem fattigdom är helt eller delvis beroende av skogen för sin överlevnad. Människorna som lever i direkt anslutning till skogen genererar miljömässiga tjänster till det resterande samhället, både globalt och lokalt, miljömässiga tjänster såsom renar vatten, stabiliserar det lokala klimatet och gynnar den biologiska mångfalden. Den kanske viktigaste miljömässiga tjänsten i klimatsammanhang är inbindning och lagring av koldioxid från atmosfären i växterna och marken.
Detta faktum har uppmärksammats i den internationella klimatpolitiken och delvis blivit inkluderat i besluten från FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december 2009. En ny global mekanism för minskad avskogning är under utveckling, och många utvecklingsländer utvecklar en strategi för en nationellt minskad avskogning.
I forskningsvärlden är skogens roll i det globala miljöpusslet ingen nyhet och det finns redan mycket forskning inom ämnet, både relaterat till den fysiska roll skogen spelar men även hur man kan komma till rätta med problemet med avskogning av tropisk skog. Förslag till föregående mening: Eftersom den politiska utvecklingen går väldigt snabbt inom klimatområdet är det viktigt att försäkra sig om att politiska beslut inte underminerar lokal och global fattigdomsbekämpning. Det kan man göra genom att dra lärdom från tidigare forskning.
Detta projekt fokuserar på vikten av att öka individers och gruppers medverkan i beslut som rör deras omedelbara omgivning, till exempel gällande avskogning. Vi ska börja med att granska erfarenheter från tidigare regionala initiativ för minskad avskogning i Vietnam och använder sen informationen för att generera en guide till ”bästa genomförande” när det gäller intressenters deltagande i beslutsfattande. Vi ska också granska befintliga metoder för beslutsfattande inom ”initiativ för minskad avskogning”, förfina dessa samt utvecklar nya metoder som ökar inflytandet av för lokala intressenter.
Baserat på ovanstående resultat analyserar vi intressenters alternativ i genomförande av projekt för minskad avskogning samt utvecklar en verktygslåda för design och utvärdering av regionala projekt för minskad avskogning.
Projektet är baserat på teorin att det är vitalt för nationella och internationella projekt att dra nytta av slutsatser och utvärderingar från tidigare småskaliga projekt. Vi ska använda oss av deltagande metoder, såsom intervjuer men vi ska också granska litteratur och databaser, göra fältstudier och modellering. Vi hoppas att projektet ska inspirera både internationella och nationella ledare till att skapa globala mekanismer för minskad avskogning och att dessa mekanismer beaktar både en minskning av växthusgasutsläpp och fattigdomsbekämpning. Vidare kommer projektet resultera i verktyg med syfte att användas till ”bästa genomförande” i framtida projekt, både baserat på tidigare erfarenheter och ny forskning, genererad från detta projekt.
Nå, vad tycker ni? Hänger ni med på vad jag tänker göra om vetenskapsrådet är generösa?
kyla och värme
Härliga värmen är tillbaka! Ni har, på grund av mig egen slapphet, missat en riktig köldknäpp här I Hanoi. Mamma och pappa kom på besök för två veckor sedan, och med dom kom kylan tillbaka efter en vecka med 30 grader och sol. Vi hade lockat med sköna kvällar på balkongen och så fick dom frusna fingrar och kalla nätter. Det gick så längt att pappa gick till våra sköna massageställen för att få en bastu och värma upp sig. Vi fick slåss om täckena och noga sätta på mockasiner på små barnfötter så att klinkergolvet inte skulle dra all värme ur dom. Att sitta på balkongen var inte att tänka på, inte heller åka ut till kusten och njuta av båtfärd och hissnande klippformationen (googla Halong Bay så förstår ni vad vi missade). Istället blev vi kvar i stan och huttrade oss igenom en och en halv vecka tills solen började skina igen. Nu tror ni väl att vi hade närmare nollgradigt, så som jag gnäller… Eh, vi hade som kallast 14 grader, men märk väl att det var lika kallt inomhus på grund av icke existerande isolering i husen och en rå fuktighet som kan tävla med Göteborg! Hoppas hoppas att värmen håller i sig och att ni får tina upp lite därhemma, nu är det ju för sjutton mars snart!!
söndag 21 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Lite svalare vid nyår!
Nu sover de små efter en dag med vettig temperatur, 20 grader istället för över 30. Jag har väl i och för sig inget emot sköna grader men barnen orkar inte riktigt. Värmen ger utslag av blöjorna och dom är så svettiga att de fastnar i skinsoffan (soffan som ingår i hyran, mycket ful men dyr, den kostade 2000 $ enligt hyresvärden. Herregud, köpa en ful soffa för så mycket pengar, det är väl knappast något att skryta högt över, snarare hålla lite tyst och skämmas över).
Annars börjar året lida mot sitt slut, i morgon är det nyårsafton och vi ska få njuta av tigerns år! Den senaste tiden har trottoarerna varit fulla av kumquat träd, ser ut som clementin träd, som får följa med folk hem baktill på motorcykeln, lite som en julgran. Banderoller i rött och guld vajar längs gatorna och snart töms Hanoi på folk då famjler samlas och det kalasas i dagarna tre. För oss innebär detta att allt, och då menar jag ALLT, är stängt. Vi har gett oss in i djungeln av hamstrande Viernameser, stormarknader där hyllorna gapar tomma, men det är packat med folk som letar den sista litchijelly godisen. Vi har svettats och kämpat och nu har vi mat så vi klarar oss ett par dagar i alla fall. Imorgon kommer mamma och pappa och ska stanna i två veckor. Underbart för oss med sällskap och avlastning, mindre kul för dom när dom inser att den spännande och levande staden Hanoi kommer att vara en spökstad en tid framöver.
Men dom kommer väl att vilja tillbringa all tid med sina barnbarn, eller hur?
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 11 februari 2010
Med det sagt...
...ville jag bara meddela att jag hyrt en motorcykel och tar mig numera fram också med trafiken, inte bara genom!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trafiken i hanoi
Att korsa en gata i Hanoi är som att skära med kniv genom smör. Stående på trottoaren verkar det hopplöst, det finns inte en lucka inte meter ledig yta, bara motorcycklar, bilar och ett gäng cyklar. Ett djupt andetag, hjärtat i halsgropen tar man ett första steg. Det gick ju bra, fortfarande i livet. Nu fortsätter man långsamt långsamt , men fortfarande i stadig takt frammåt. Sen kommer uppenbarelsen, trafiken flyter undan, delar sig och släpper igenom mig. Fantastiskt! Modes må ha delat Röda havet, men jag delar Hanois trafik!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 5 februari 2010
Bloggen, nu på Facebook!
Tur att lillebror finns nu när Facebook har bestämt sig för att konstra. Nu funkar det inte alls längre, varken på datorerna, på Arvids Iphone eller på min Ipod. Då får vi lösa det så här istället. Gustaf har hjälpt oss att länka bloggen till Facebook. Eftersom jag inte kan logga in kan jag inte heller se hur det ser ut, men jag hoppas att det blir en diskret uppdatering när vi skrivit ett nytt inlägg. Ni får bedöma…
måndag 1 februari 2010
nya bilder
Hej igen
Nu kanske ni tror att vi helt försvunnit in i den Vietnamesiska djungeln för att aldrig komma tillbaka. Så är det naturligtvis inte. Jag har bara varit lite trött och inte orkat blogga helt enkelt, och barnen de slökorvarna gör ju det knappast åt oss. Nu börjar vi känna oss lite varma i kläderna, både bokstavligt och bildligt talat. Vi har haft varm och skönt de senaste dagarna, så skönt att Edgar utbrister: Nu är det sommar, solen skiner på Edgar. Vi behöver inte jacka på oss. Och han har ju helt rätt, med 25 grader och bitvis sol har vi ju faktiskt sommar även om vi förväntar oss ett klimatbakslag eftersom vi ju fortfarande teoretiska har vinter och det inte är sä här varm och skönt normalt.
Även bildligt börjar vi känna oss varma. Vi har lärt oss uttala namnet på vår gata, Ngoc Khanh st, och behöver inte längre visa en lapp för taxichauffören. Arvid och barnen hittar runt i kvarteren, har hittat en mysig marknad där vi köper frukt, grönsaker, ägg och kött (det finns även levande fisk i plastbaljor som knipsas på beställning, färskare än så blir svårt att fä det mitt i Hanoi). Han har hittat smala små gränder, där man, efter 100 tutande från alla motorcyklar som vill fram, frågar sig varför vi drar runt på en dubbelsulky… Ja just det, vi har ju två barn som rymmer annars. I de små gränderna finns smala smala hus med små butiker i varje nedervåning, det kan röra sig om en frisörsalong, en akvarieförsäljare eller lite grönsaker och nudlar. I alla butiker sitter gamla tanter som nyper barnen i kinderna och gärna lyfter upp och bär iväg vilket Ofelia tycker är lugnt men Edgar motsätter sig det bestämdaste. Häromdagen hittade Arvid och barnen en hönsuppfödare som hade ett gäng hönor och tuppar uppe på terrass. Ofelia blev kvar där nere medans Edgar och Arvid smet upp och tog sig en titt. Edgar var mäkta imponerad!! Annars betar de sig igenom stadens museer och parker under dagarna och kommer att vara väldig allmänbildade och streetsmarta när Vietnam tiden är till ända.
En rutschkana på en innergård
Bläckfisk, mums!
Dom simmar, mamma!
Allt finns på marknaden...
Stora gatan i närheten av vårt hus
Så här mycket betalade vi för tre månader + deposition. Rena rånet!
På zoo finns det karuseller!
Ofelia på pappas axlar, skyddad för folk som vill gosa...
Åka tåg!
Ofelia är en stor attraktion på zoo, väldigt ovanlig sort faktisk!
Nu kanske ni tror att vi helt försvunnit in i den Vietnamesiska djungeln för att aldrig komma tillbaka. Så är det naturligtvis inte. Jag har bara varit lite trött och inte orkat blogga helt enkelt, och barnen de slökorvarna gör ju det knappast åt oss. Nu börjar vi känna oss lite varma i kläderna, både bokstavligt och bildligt talat. Vi har haft varm och skönt de senaste dagarna, så skönt att Edgar utbrister: Nu är det sommar, solen skiner på Edgar. Vi behöver inte jacka på oss. Och han har ju helt rätt, med 25 grader och bitvis sol har vi ju faktiskt sommar även om vi förväntar oss ett klimatbakslag eftersom vi ju fortfarande teoretiska har vinter och det inte är sä här varm och skönt normalt.
Även bildligt börjar vi känna oss varma. Vi har lärt oss uttala namnet på vår gata, Ngoc Khanh st, och behöver inte längre visa en lapp för taxichauffören. Arvid och barnen hittar runt i kvarteren, har hittat en mysig marknad där vi köper frukt, grönsaker, ägg och kött (det finns även levande fisk i plastbaljor som knipsas på beställning, färskare än så blir svårt att fä det mitt i Hanoi). Han har hittat smala små gränder, där man, efter 100 tutande från alla motorcyklar som vill fram, frågar sig varför vi drar runt på en dubbelsulky… Ja just det, vi har ju två barn som rymmer annars. I de små gränderna finns smala smala hus med små butiker i varje nedervåning, det kan röra sig om en frisörsalong, en akvarieförsäljare eller lite grönsaker och nudlar. I alla butiker sitter gamla tanter som nyper barnen i kinderna och gärna lyfter upp och bär iväg vilket Ofelia tycker är lugnt men Edgar motsätter sig det bestämdaste. Häromdagen hittade Arvid och barnen en hönsuppfödare som hade ett gäng hönor och tuppar uppe på terrass. Ofelia blev kvar där nere medans Edgar och Arvid smet upp och tog sig en titt. Edgar var mäkta imponerad!! Annars betar de sig igenom stadens museer och parker under dagarna och kommer att vara väldig allmänbildade och streetsmarta när Vietnam tiden är till ända.
En rutschkana på en innergård
Bläckfisk, mums!
Dom simmar, mamma!
Allt finns på marknaden...
Stora gatan i närheten av vårt hus
Så här mycket betalade vi för tre månader + deposition. Rena rånet!
På zoo finns det karuseller!
Ofelia på pappas axlar, skyddad för folk som vill gosa...
Åka tåg!
Ofelia är en stor attraktion på zoo, väldigt ovanlig sort faktisk!
lördag 23 januari 2010
Oj glömde visst
...att berätta att vi flyttat in i en fräsig lägenhet 7 trappor upp i ett fult hus i ganska nära mitt jobb. Lägenheten har 120 sköna kvadratmeter att springa runt i, tre balkonger, varav den ena är tvättrum med tvättmaskin och 4 sovrum, ja ni läste rätt, 4 sovrum. Det finns plats för alla som vill komma och hälsa på. Vi prutade 100$ på månadshyran, fixade inflytt dagen innan jag åkte ut i fält och fick äntligen ett kök att laga mat i. Underbart! Sängarna är hårda som sten och lakarna är riktigt snuskiga. Vi (läs Arvid) har beställt nya svindyra, 400kr för ett set och då tog vi nästan de billigaste. Härligt med lite plats och struktur. mat och sov schemat har varit helt upp och ner den första veckan. Hur får man ett litet annars så glupskt barn att äta när hela gatan stimmar av motorcyklar, hundar, roliga hattar och folk folk folk överallt? Hur får man en liten pigg pojk att sova utan att väcka sin lillasyster som somnade för en halvtimma sen, fått en powernap och är helt ointresserad av att somna om... Nu har barnen ett riktigt rum och kan gå och lägga sig olika tider om det behövs och Edgar är inte tvungen att sova middag bara för att hotellrummet blir mörkt mellan 13 och 14.30. Perfekt!
Nu sover de små och jag är långt borta, inte geografiskt men transportmässigt (20 mil = 6 timmar i bil). Jag längtar hem till Arvid och de sovande små och grämer mig över att jag inte kommer hem förrän på tisdag och missar lilla O's första födelsedag. Stackars mig och stackars henne! Här är rätt fint i alla fall...
Godnatt och sov så gott!
Matilda
PS bilder kommer
Nu sover de små och jag är långt borta, inte geografiskt men transportmässigt (20 mil = 6 timmar i bil). Jag längtar hem till Arvid och de sovande små och grämer mig över att jag inte kommer hem förrän på tisdag och missar lilla O's första födelsedag. Stackars mig och stackars henne! Här är rätt fint i alla fall...
Godnatt och sov så gott!
Matilda
PS bilder kommer
onsdag 20 januari 2010
Stackars mig...
Ja stackars stackars mig... Har kommer nagra bilder pa omradet dar jag ska faltarbeta. Som sagt, stackars...
söndag 17 januari 2010
Zoo, zoo, vi ska gå på zoo!
Härligt med en dag till tillsammans! Vi tillbringade den bitvis på Hanoi zoo och bitvis i gamla stan där vi bor för tillfället. Zoo var både extremt sorgligt med stora fina (och fula) djur i små burar, småpsykande gungande från sida till sida, och underbara små tacky karuseller med original detaljer kvar och nyinköpta plastbilar fastskruvade för extra valmöjlighet. Edgar valde tyvärr plasten, bland annat en vit vespa och en röd bil. Men att se koncentrationen i hans blick och förundran när bilen körde igång (ja alla andra bilar samtidigt i och för sig) var obetalbar. Vi fick hosta upp 3-4 kronor per åktur och tycker nog att vi funnit ett prisvärt nöje. Blonda små barn visade sig vara en sevärdhet i sig och folk fick inte nog av att bära Ofelia, nypa Edgar i kinderna och att ta kort. En flicka sprang snabbt och framkallade kort på sig och Ofelia som hon kom med till oss.
Under natten vaknade Arvid av prassel och väckte mig. Efter en snabb och lite nervös undersökning av grejerna konstaterade vi att vi fått besök av en råtta som snabbt smet längs väggen och upp i AC:n. Genom att skaka på våra grejer och jämföra ljudet hittade vi snart ingångshål i barnens matpackpåse och knaprade mandlar. Då förstod vi plötsligt hur två grötförpackningar hade kunnat gå sönder i en hård resväska, vilket hade förbryllat oss tidigare. Äckligt! När vi tog upp problemet med hotellpersonalen fick vi en råttfälla som tröst och en förmaning att akta barnen. Jo, tack… Under natten kom den tillbaka igen och vi hade lite svårt att somna. Undrar om den kommer inatt med. Vi ska I alla fall sätta fällan där den sprang igår och hoppas på det bästa, dvs att den inte kommer alls. Fastnar den i råttfällan, som är en stor klisteryta, sitter fast, lever och försöker ta sig loss, då kommer jag att dö en smula…
På grund av nattens händelser är vi mer övertygade än någonsin att en lägenhet högt uppe i ett hus vore en bra ide och ett hus med egen ingång för råttor vore en dålig ide!
Kram och god natt
Under natten vaknade Arvid av prassel och väckte mig. Efter en snabb och lite nervös undersökning av grejerna konstaterade vi att vi fått besök av en råtta som snabbt smet längs väggen och upp i AC:n. Genom att skaka på våra grejer och jämföra ljudet hittade vi snart ingångshål i barnens matpackpåse och knaprade mandlar. Då förstod vi plötsligt hur två grötförpackningar hade kunnat gå sönder i en hård resväska, vilket hade förbryllat oss tidigare. Äckligt! När vi tog upp problemet med hotellpersonalen fick vi en råttfälla som tröst och en förmaning att akta barnen. Jo, tack… Under natten kom den tillbaka igen och vi hade lite svårt att somna. Undrar om den kommer inatt med. Vi ska I alla fall sätta fällan där den sprang igår och hoppas på det bästa, dvs att den inte kommer alls. Fastnar den i råttfällan, som är en stor klisteryta, sitter fast, lever och försöker ta sig loss, då kommer jag att dö en smula…
På grund av nattens händelser är vi mer övertygade än någonsin att en lägenhet högt uppe i ett hus vore en bra ide och ett hus med egen ingång för råttor vore en dålig ide!
Kram och god natt
lördag 16 januari 2010
Så har vi provat på en heldag tillsammans med familjen i Hanoi. Gårdagen satt jag på kontoret och Arvid hängde själv med barnen hela dagen. Tillsammans är roligare som Moodyson hade sagt! Vi har insett att ju snabbare vi hittar en lägenhetdesto mindre klaustrofobiska kommer barnen att bli när de växer upp, mer än en timme i hotellrummet gör dom smått galna! Idag har vi tittat på tre lägenheter och vi kan konstatera följande: Vietnamesiska möbler är ful, rum med betongväggar ekar och att ha tvättmaskin på balkongen är charmigt. Vi behöver flytta snarast då jag rycker in i fältarbetet redan på torsdag och lämnar familjen ensam i fem dagar. Vi ska suga på megakomplexhuset med betongväggar-karamellen till på måndag, försöka pruta en femtedel på priset och sen förhoppningsvis flytta in. Drömmen om ett mysigt kollonialhus på en lummig gata med en övervegeterad terass flyger sin kos och vi kommer nog bo som rolk bor mest, med balkong och tråkmicro nära jobbet (förhoppningsvis högre än myggorna flyget till sommaren...
Här kommer några bilder på älskade familjen smaskande streetfood.
kram och godnatt
Här kommer några bilder på älskade familjen smaskande streetfood.
kram och godnatt
fredag 15 januari 2010
Framme i Hanoi
Barnen sov som små stockar när jag åkte från hotellet. Edgar som tvärs över sängen men huvudet på min kudde och Ofelia som en liten mask upp och ner. Trötta barn som efter 26 timmars resa, fyra flygplan, tre byten med tre olika säkerhetskontroller, fem flygplatser och x antal smoothies, russin och mandlar senare hamnade på ett hotell i centrala Hanoi. Edgar var förväntansfull och räknade mopeder och motorcyklar på väg in från flygplatsen ”där är en, där är en, där är en, oj många!” och konstaterade snart att en precis en sån skulle han köra när han blev stor, eller en sån, eller en sån där röd förresten. Resan gick fint utan större incidenter, bara ett inställt flyg och en ändrad resrutt, till Hong Kong via Istanbul istället för London och fram kom vi. På hotellet visade svarta avtryck på vita lakan att vi fått med oss smuts från hela världen och de små fick bada av sig det värsta. Edgar hade fått ett uppblåsbart flygplan få en av flighterna och plaskade nöjd. Ofelia svabbade av sig pliktskyldigt och valde sen att springa runt i sängen istället. Efter vällingen tog vi med, de nu inte så trötta barnen ut en sväng runt kvarteret för att mata föräldrarna. Vi gick förbi gatuserveringar med skaldjur och snäckor och stannade vid plaststolarna på en hörnservering där vi beställde lite på en höft. Gott var det och mätta blev vi! Barnen kidnappades snart och hälsade på i köket och på angränsande servering. Den lilla flickan som lyfte upp Edgar visste nog inte vad hon gjorde, de vägde nog ungefär lika mycket… Båda föräldrarna somnade under nattandet kl 10 lokal tid, fyra på eftermiddagen hemma och sov till stackars Matilda skulle upp (nja, alltså bara hon gick upp) och vara fräsch på sitt nya jobb, hej hopp!
Bilder kommer snart!
Bilder kommer snart!
onsdag 13 januari 2010
Nu drar vi
Hej hej igen...
En slö blogg har vaknat till liv igen!
Lilla familjen åker till Hanoi imorgon och stannar i ett halvår och för att nära och kära ska kunns hänga med i vårat liv skriver vi då och då en uppdatering och försöker få med lite bilder. Jag är glad att vi han träffa många och ledsen över att vi inte hann träffa alla, men som tröst - vi ses i sommar!
Hej då
En slö blogg har vaknat till liv igen!
Lilla familjen åker till Hanoi imorgon och stannar i ett halvår och för att nära och kära ska kunns hänga med i vårat liv skriver vi då och då en uppdatering och försöker få med lite bilder. Jag är glad att vi han träffa många och ledsen över att vi inte hann träffa alla, men som tröst - vi ses i sommar!
Hej då
lördag 15 augusti 2009
Edgar fyller 2 år och önskar sig...
*duplo
*tågbanegrejer
*cykelhjälm
*böcker - en liter skär-böckerna och vem-böckerna (stina wirsén), nöff nöff benny, hunden rund böcker (han har känslostormen)
*småbilar (brandbil, ambulans osv)
*trehjuling
Tänk på världen, begagnat funkar fint!
*tågbanegrejer
*cykelhjälm
*böcker - en liter skär-böckerna och vem-böckerna (stina wirsén), nöff nöff benny, hunden rund böcker (han har känslostormen)
*småbilar (brandbil, ambulans osv)
*trehjuling
Tänk på världen, begagnat funkar fint!
fredag 2 januari 2009
En god start...
Nu är det dags att fixa en hjärtegod startsida till din dator tycker Edgar!!
Gå in och reggistrera dig på God start.se http://www.godstart.se/in.php?in=1000076 så genererar du pengar till välgörenhet. Det kostar dig nada och hjärtat blir varmt! Missa inte att kicka på godstarts.se länkar när du ska handla via internet så går en viss procent av köpesumman till din valda organisation!
PS jag har valt SOS barnbyar som mottagare, vilken organisation väljer du?
Gå in och reggistrera dig på God start.se http://www.godstart.se/in.php?in=1000076 så genererar du pengar till välgörenhet. Det kostar dig nada och hjärtat blir varmt! Missa inte att kicka på godstarts.se länkar när du ska handla via internet så går en viss procent av köpesumman till din valda organisation!
PS jag har valt SOS barnbyar som mottagare, vilken organisation väljer du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
