Att korsa en gata i Hanoi är som att skära med kniv genom smör. Stående på trottoaren verkar det hopplöst, det finns inte en lucka inte meter ledig yta, bara motorcycklar, bilar och ett gäng cyklar. Ett djupt andetag, hjärtat i halsgropen tar man ett första steg. Det gick ju bra, fortfarande i livet. Nu fortsätter man långsamt långsamt , men fortfarande i stadig takt frammåt. Sen kommer uppenbarelsen, trafiken flyter undan, delar sig och släpper igenom mig. Fantastiskt! Modes må ha delat Röda havet, men jag delar Hanois trafik!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 11 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar