Lycka!

Underbara Elisabeth var hos oss en vecka strax innan nyar. Hon skrev denna fina texten om var taxiresa till flygplatsen for att hamta upp mamma och pappa som en del i sin kurs i kreativt skrivande.

- Titta där Edgar, en grävskopa, säger pappa.
- Uoäääääääääääääh..
- Och titta här... en sopbil.
- Ser du, Ofelia... ett torn med boll på, säger mamma.
- Nej, Edgar, Ofelia har vattenflaskan nu.
- Uoääääääääääääääääääääähhhhhhhhhhhh... min...
- Kolla Edgar, risfält med vattenbufflar...
- Edgar, vart är vi på väg nu?
- Mojmoj och bästefaj...
- Ska vi hämta mormor och bästefar..
- Mmm
- Kommer de med båt?
- Nää
- Kommer de med lastbil?
- Nä
- Kommer de med brandbil?
- Nä
- Kommer de med grävskopa?
- Ja
- Vart är vi på väg nu då?
- Uoääääääääääääääähhäääähääää
- Ofelia, ska vi åka till hamnen och hämta mormor och bästefar?
- Ja...
- Men... vi är ju på väg till flygplatsen. Då åker vi tilll fel ställe?!

Taxins bromsar är utnötta. Den gör maxfart på 30 kilometer i timmen på en knagglig landsväg mot Noibai airport i Hanoi. När de till slut är framme börjar taxichauffören diskutera betalningen medan barnen drar i mammas och pappas armar och stretar som oxar. Äntligen kommer de in på de stora blanka ankomsthallen och ser direkt var Dörrarna är. Där är fullt med människor i alla åldrar med blomkvastar stora som Edgar. Alla väntar otåligt på att först få syn på sina efterlängtade släktingar genom glasrutan som skiljer dem mellan internationell mark och hemlandet, och sedan på att de äntligen ska komma ut. Kanske ha med sig spännande presenter från utlandet.

- Åh vilken tid det tar, säger någon.

Edgar tränger sig fram med mamma. Snälla vietnameser ser hur viktigt det här är i den vithårige lille pojkens liv och lämnar leende plats åt honom. Mamma ler och lyfter upp honom på axlarna. Då ser de mormors blå fleecejacka där bakom fönstret. Mormor väntar på sina väskor. Bästefar syns inte till. Och så vänder sig mormor om och Edgar får syn på mormor. Hela kroppen skakar. Benen kickar fram och tillbaka.

- Mojjjjjjjjjjjjjjjmoooooooooooooojjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj!

Den lilla kroppen hoppar på mammas axlar. Revbenen darrar och han bubblar högt av skratt. Han drar i mammas hår och klappar omedvetet på hennes ansikte. Vietnameserna pekar och skrattar med honom. Edgar tittar på sin lillasyster som sitter bredvid på pappas axlar. De drar upp axlarna och fnittrar tillsammans. Så tittar bästefar fram. Bästefar vinkar. Edgar galopperar på mammas axlar.

- Bästefaaaaajjjjjjjjjjjjjjj!

När mormor kommmer ut ur dörrarna är Edgar nere på golvet och springer bakom staketet. Upploppet känns som en mil som går i slowmotion tills han är framme i mormors famn.